Läslista år 2009

Nu är året snart slut och det börjar bli dags att summera allting i listor. För första gången i mitt liv har jag detta år fört dagbok över vilka böcker jag läst och den listan följer här.

Januari

1. Cormac McCarthy. Vägen.
2. Dan Hansén & Jens Nordqvist. Kommando Holger Meins.
3. Brian Inglis. Natural Medicine.
4. John Campbell Oman. The Mystics, Ascetics, and Saints of India : A Study of Sadhuism, with an Account of the Yogis, Sanyasis, Bairagis, and other strange Hindu Sectarians.
5. John Cowper Powys. Lyckans väsen.
6. Julian Cope. The Megalithic European.
7. Edward F. Edinger. The Aion Lectures : Exploring the Self in C. G. Jung’s Aion.
8. Liam Norberg. Insidan.
9. Richard Tarnas. The Passion of the Western Mind.

Februari

1. Lee Strobel. Fallet Jesus.
2. Graham Hancock. Supernatural.
3. A Dreamer [Fred Horton]. The Dream of Love & Fire.
4. David Tomory. A Season in Heaven.
5. Patrick Harpur. The Philosopher’s Secret Fire.
6. Austin Osman Spare. Earth Inferno.
7. John Campbell Oman. Cults, Customs and Superstitions of India : Comprising Studies and Sketches of interesting peculiarities in the Beliefs, Festivals and Domestic Life of the Indian People; also of Witchcraft and Demoniacal Possession, as known amongst them.
8. Michael Tymn. The Articulate Dead.
9. Michael Baigent. Secret Germany: Claus Von Stauffenberg and the Mystical Crusade Against Hitler.
10. Colin Shearing. Opium : A Journey Through Time.

Mars

1. Arthur Versluis. Theosophia: Hidden Dimensions of Christianity.
2. Mitch Earleywine. Understanding Marijuana: A New Look at the Scientific Evidence.
3. Peter Øvig Knudsen.  Blekingegadeligan 1. Den danska cellen.
4. Claes Holmström. Tredje stenen från solen.
5. Paul Auster. New York-trilogin.
6. Bill Buford. Hett.
7. Susanna Clarke. Mr Norrell & Mr Strange.

April

1. Per Landin. Dietrich Eckarts onda öga.
2. Richard Hoagland. Dark Mission : The Secret History of NASA.
3. John C. Lilly. The Scientist : A metaphysical autobiography.
4. John Uri Lloyd. Etidorpha.
5. Tony Wright. Left in the Dark.
6. John C. Lilly. Simulations of God: The Science of Belief.
7. John C. Lilly. Tanks for the memories.
8. John C. Lilly. Programming and metaprogramming the human biocomputer.
9. Karl Jansen. Ketamine, dreams and realities.

Maj

1. Stephen Braude. The Gold Leaf Lady and Other Parapsychological Investigations.
2. Steve Beard. Logic Bomb.
3. Don Mitchell. På tummen.
4. Jack Vernon. Inside the black room : studies of sensory deprivation.
5. David Fontana. Is there an afterlife? A comprehensive overview of the evidence.
6. Tomas Jacobsson. Morfin.
7. Michael W Dean. A User’s Manual for the Human Experience.
8. Michael W Dean. 30$ Writer’s School.

December

När det är december och solen knappt hinner komma upp innan den går ner igen och man är trött och förvirrad inför livets alla val och man  har fastnat i den fasansfulla boken The  Daemon av Anthony Peake som får en att tro att man redan är död och fångad i en nära nog evighetslång tidsloop av minnen så är det dags att sända en tackbön till människornas vän som skapade kvinnorna med sina underbara skratt och vackra röster så man inser att man må vara död, men det finns åtminstone sjungande änglar här.

Lyssna på eller köp Sophie Madeleines fantastiska ukulelealbum här för valfri summa.

Bokrecension: The Reason for God

För två veckor sedan fann jag ett paket från England i brevlådan, innehållandes en bok jag glömt bort att jag beställt. Jag öppnade paketet på väg in till huset och började läsa baksidestexten. På det svarta, vackert formgivna omslaget läste jag titeln The Reason for God : Belief in an Age of Skepticism, skriven av pastor Timothy Keller, grundare av en megakyrka i New York City. Överst på bakre omslaget fanns en blurb från Billy Graham, Richard Nixons andlige rådgivare. Tankarna snurrade runt i mitt huvud. Är det hit mitt sökande har fört mig? Ska jag börja läsa böcker av amerikanska högerspöken? Kommer jag snart gå med i Hem & Skola och demonstrera mot satanism utanför rockkonserter?

På kvällen, efter att chocken lagt sig, antog jag att det fanns någon rimlig anledning till att jag fastnat för just denna bok. Om jag känner mig själv rätt hade jag googlat omkring och hittat någon recension på någon blogg som i sin tur förde mig till Amazon där jag läste positiva kundomdömen som träffade mig rakt i hjärtat i en period där jag var övertygad om kristen apologetik var exakt vad jag behövde, varpå jag jag halade upp kreditkortet och slutförde affären.

Efter att med glädje läst ut boken under några kvällar måste jag medge att min instinkt återigen lett mig rätt. Boken innehåller vackra citat och reflektioner från bland andra Dostojevskij, Chesterton, Tolkien, C. S. Lewis och är skriven med lätt hand, trots det allvarliga ämnet. Bokens undertitel – Tro i skepticismens tidsålder – avslöjar själva syftet med boken. Keller diskuterar, och i mina ögon totalt tillintetgör, Dawkins och de andra gapiga men lättviktiga kvasi-filosofiska ateisternas argument mot Gud och religion på ett intellektuellt tillfredsställande och imponerande överskådligt sätt. Om T. H. Huxley var Darwins bulldog, så är Dawkins Darwins chihuahua. Han må bjäbba högt, men det saknas tyngd bakom allt oväsen.

I kapitel efter kapitel bygger Keller upp sitt ”case” för Guds existens i allmänhet, och den kristna sanningen i synnerhet. De många åren som pastor i det hyperintellektuella, trendiga och sekulära New York har verkligen slipat författarens argumentationsteknik och lärt honom att bemöta moderna nutidsmänniskors bekymmer och invändningar på ett övertygande sätt. Själv var jag efter att ha avslutat boken nära att tillverka ett plakat och gå ner på stan och förkunna Jesus, men jag hindrade mig. Jag är helt införstådd med att förstockade ateisthjärtan mycket väl kan läsa igenom denna bok och ändå vidhålla att Gud och kristendomen är lögner, men det är åtminstone betydligt svårare att skapa nidbilder av kristna som förvirrade, omogna människor som bara tror utan tanke och finess. Jag blir alltid positivt överraskad av kristen apologetik när jag väl tar mig tid att läsa det. Många kristna idéer må låta bisarra och åldersbundna, men när man sätter sig in i kristen religionsfilosofi upptäcker man att där finns ett betydligt mera djup och fler nyanser än man kan tro.

När man tagit denna promenad med Kellers bok inser man vilken imponerande arsenal av filosofiska verktyg och vapen det finns att tillgå för att bemöta kulturella relativister och självgoda postmodernister. Genom att vända deras egen filosofi mot dem själva slår Keller undan fötterna för deras storslagna anspråk och med en imponerande elegans visar Keller hur falsk och halvdan de ateistiska superstjärnornas filosofi egentligen är. Detta är emellertid inte det stora konststycket. Det som verkligen gör intryck på mig är hur Keller mot alla odds lyckas försvara sin fundamentalistiska, bibeltrogena kristendom så väl. För alla oss som associerar amerikanska fundamentalister till knappt skriv- och läskunniga fetton i hängselbyxor som bor i träsk i södern, så är denna bok en verklig ögonöppnare.

Christus Victor

Kyrie, rex genitor ingenite, vera essentia, eleyson.

Lord, King and Father unbegotten, True Essence of the Godhead, have mercy on us.

Kyrie, luminis fons rerumque conditor, eleyson.

Lord, Fount of light and Creator of all things, have mercy on us.

Kyrie, qui nos tuæ imaginis signasti specie, eleyson.

Lord, Thou who hast signed us with the seal of Thine image, have mercy on us.

Christe, Dei forma humana particeps, eleyson.

Christ, True God and True Man, have mercy on us.

Christe, lux oriens per quem sunt omnia, eleyson.

Christ, Rising Sun, through whom are all things, have mercy on us.

Christe, qui perfecta es sapientia, eleyson.

Christ, Perfection of Wisdom, have mercy on us.

Kyrie, spiritus vivifice, vitæ vis, eleyson.

Lord, vivifying Spirit and power of life, have mercy on us.

Kyrie, utriqusque vapor in quo cuncta, eleyson.

Lord, Breath of the Father and the Son, in Whom are all things, have mercy on us.

Kyrie, expurgator scelerum et largitor gratitæ quæsumus propter nostrasoffensas noli nos relinquere, O consolator dolentis animæ, eleyson

Lord, Purger of sin and Almoner of grace, we beseech Thee abandon us not because of our Sins, O Consoler of the sorrowing soul, have mercy on us.

The Miracle

Gerald Schroeder points out that every cell in the body, other than sex and blood cells, makes two thousand proteins every second from hundreds of amino acids. This process is so complex that, as reported in Scientific American, a supercomputer, programmed with the rules for protein folding, would take 10¹²⁷ years to generate the final folded form of a protein with just 100 amino acids. But what takes a supercomputer billions of years takes seconds for real proteins.

ur Roy Abraham Varghese, The Wonder of the World

Patrick Wolf – This Weather

The storm blows around

This harbour town

I listen to its wind as a choir

The shipping forecast

Is crackling

Like wet wood upon a fire

And time slows and slips away

The tourists come around in May

‘Till August when the clouds roll in

The pier cracks, the awnings fade

The Ferris wheel spins slowly in the rain,

The day is gone.

Under this weather

Under this weather

Such shadows are blossoming

Out at sea

I am not going to set myself free here

I am following some dark fortune

Some circle in me

Hold back the wind

Hold back the rain

I want to live

To see good weather

Hold back the years

Hold back the hours

I want to live

To see the sun break through

These days

Under this weather

Under this weather

Such shadows are blossoming

In me

Gems from the Exegesis (IV) : Philip K Dick on the Apocalypse

Premise : things are inside out (but will at the ”apocalypse” assume their real shape). Therefore the right place to look for the Almighty is e.g. in the trash in the alley. & for Satan: in the vast cathedrals, etc. Through enantiodromia they will ”on that day” assume their rightful shapes – the great reversal. The jester in the tarot deck is the real king; the king card is the deranged one, the witless one. UBIK in its commercials & final theophany shows this reversal process. USA 1974 is really Rome c. 45 C.E. Christ is really here; so is the kingdom. I found my way into it once. The long path is the short path—ponderous books of philosophy won’t help me; Burroughs’ Junky will. That ”Thieves & Murderers” 17th century poem of Herbert’s will. Stone rejected by the builder; the edifice is discarded; the true edifice is invisible—disguised as rubble (plural constituents). The fly grooming himself— they ( the divine powers) have to reveal the kingdom to you; you can never on your own pin it down. So to search at all is to miss the point. Tricks, paradox, illusion, magic, enantiodromia. The apparently harmless xerox missive was my death warrant. The AI voice says the secret stolen has been soccessfully smuggled to me; I have it. But what is it? My worst book, DEUS IRAE is my best. God talked to me through a Beatles tune (”Strawberry Fields). (”Nothing is real. Going through life with eyes closed.”) A random assortment of trash blown by the wind, & there is God. Bits & pieces swept together to form a unity.

Gems from the Exegesis (III) : Philip K Dick on Fascism

Although appearing left wing my training is really Fascistic—not ”Fascistic” as Marxist rhetoric defines it but as Mussolini defined it: in terms of the deed & the will, with reality de-ontologized, reduced to mere stuff on which the will acts in terms of deed. Since few living people correctly understand (genuine) Fascism, my ideology has never been pejoratively stigmatized by the left, but those to whom I appeal are in essence the core-bulk of latent masses, the fascist mob. I speak of & for the irrational & the anti-rational, a kind of dynamic nihilism in which values are generated as mere tactics. Thus my real idol is Hitler, who starting out totally disenfranchised rose to total power while scorning wealth (aristocracy) plutocracy to the end. My real enemy is plutocracy; I’ve done my (Fascistic) homework.[...] My fascistic premise is: ”There is no truth. We make truth; what we (first) believe becomes objectively true. Objective truth depends on what we believe, not the other way around.” This is the essence of the Fascist epistemology, the perception of truth as ideology imposed on reality—mind over matter.

Written c. 1978, from In Pursuit of VALIS : Selections from the Exegesis

---

Det bör nämnas i sammanhanget, så att man tar påståendet om Hitler med en nypa salt, att PKD hade en bakgrund i vänstern (men senare blev starkt kritisk mot marxismen) och ofta kritiserade sin kollega Robert Heinlein för dennes ”fascistiska” science fiction-romaner. Ovanstående utdrag ur PKD:s dagbok bör snarare ses som ett exempel på PKD:s fäbless för att inkorporera allt han kommer över i sin egen organiska och ständigt fluktuerande världsåskådning.

Legalisera!

Jag tycker mig ana ett ljus i slutet av tunneln. Efter ungefär ett sekel av vansinnig narkotikapolitik börjar allt fler länder vakna upp och inse att en kriminaliserande narkotikapolitik inte gör något gott, men en väldig massa ont. I vårt grannland Danmark har de sett priset av att förbjuda den organiserade haschhandeln i fristaden Christiania – ett blodigt krig mellan kriminella gäng som söker kontrollera haschhandeln i Köpenhamn. I USA har man tillåtit medicinsk marijuana i flera delstater, och resultaten tycks vara goda (medan Sverige skickar svårt sjuka i fängelse i ett halvår för att de sökt lindra sina smärtor). 13 delstater har avkriminaliserat örten, men fortfarande burar man in många tusen amerikaner varje år för att de väljer att handskas med en naturlig växt. I Portugal har man avkriminaliserat alla droger, och både staten och Förenta Nationerna tycks vara förvånansvärt nöjda med resultatet. I Storbritannien har Wales polischef Richard Brunstom gått ut och förordat en liknande lösning och många poliser tycks hålla med. Den inflyelserika vetenskapstidskriften New Scientist har tidigare skrivit skarpa artiklar som sågat hetsen mot cannabis, och publicera detta år en ledarkrönika som förordade droglegalisering. Likaså den välrenommerade ekonomitidskriften The Economist. Och det legendariska amerikanska magasinet Time. Världshälsoorganisationen WHO skrev en rapport som tydligt deklarerade det som alla tänkande människor förstår – att cannabis är ett långt mindre hälsoproblem både på makro- och mikronivå än alkohol.

Världen över pågår en andra ”psykedelisk revolution”. Efter trettio år av moralpanik har man åter börjat utforska mirakelsubstanserna LSD, MDMA, Cannabis, ketamin och psilocybe-svampar för att nämna några. Men i Sverige är allt sig likt. Media ignorerar systematisk all forskning om ämnet och skriver inte ett ord om någon av de hundratals intressanta studier som pågår. I Schweiz anordnades härom året en LSD-konferens med statens stöd. I Sverige händer dock ingenting förutom att samma trötta moralister kallas in till debatt i SVT-sofforna en gång om året, där bittra sossar förbannar omvärlden som minsann inte insett det förträffliga i Sveriges extremt restriktiva narkotikapolitik. Man blir som trött. Men kanske sker det en förändring när resten av Europa avkriminaliserar utan att himlen faller ner över deras huvuden. Socialdemokraterna på andra sidan sundet är redan för en cannabislegalisering. Men man ska inte ha för höga förhoppningar om Sverige. Det måste anses vara ett slags mirakel att det fortfarande är tillåtet att gå ut ur huset utan hjälm på huvudet.

---

Länktips: För en god inblick i den amerikanska situationen vad gäller cannabis, se National Geographics Marijuana Nation.

Länktips: Ancient cannabis stash unearthed in China.

Länktips: Cannabis timeline.

Lästips: Mitch Earlywine – Understanding Marijuana : A New Look at the Scientific Evidence (Oxford University Press)

11 September 2001 och vad sen?

Igår hamnade jag i träsket igen. 11/9-träsket alltså. Jag laddade ner den italienskproducerade dokumentären Zero – An Investigation into 9/11 på måfå från någon konspirationsblogg och såg den i sängen med stora ögon.

Eftersom jag inte är en hjärnlös zombie  så har jag aldrig accepterat den officiella konspirationsteorin om attackerna mot World Trade Center och Pentagon, men exakt hur bisarr den amerikanska statens version av vad som hände är hade jag nästan förträngt. De närmaste åren efter 11 september såg jag alla dokumentärer om händelserna jag kom över och läste långa dokument och artiklar tills ögonen blödde. Men sen tröttnade jag. Och glömde bort till viss del. Eller snarare förpassade jag alla ”konspirationsteorier” till något skrymsle långt inne i hjärnan och valde att inte tänka på det så mycket. Krigen i Afghanistan och Irak dundrade vidare, bomberna föll, liken staplades på hög och skyfflades ner i massgravar och världens blodiga hjul fortsatte att snurra och snurra.

Men nu är jag där igen. Nu har jag blivit påmind om denna sanslöst märkliga episod i den amerikanska historien och kan inte sluta tänka på det. Men jag vet inte vad jag ska göra av det hela. Något som är fullständigt klart för mig och alla andra tänkande invidider i världen är att den amerikanska regeringen har lagt ut dimridåer och spridit så många lögner att det nästan är omöjligt att förbli stående i den stinkande floden av osanningar som forsar ut ur Vita huset.

Jag blir inte klok på det hela.

Att amerikanska regeringen ljuger är en sak, men vad som är sanningen har jag inte kommit ett enda steg närmare sen dagen det hände. Var det amerikanerna själva som låg bakom det? Var det muslimer som gjorde det, men amerikanska regeringen lät det hända för att det passade deras agenda? Jag har ingen aning. Jag förstår heller inte riktigt motivet om det skulle vara någon amerikansk säkerhetstjänst som ligger bakom attentaten. Var det för att skapa stöd för krig mot Afghanistan och Irak? I så fall betvivlar jag att 11 september var nödvändigt. Vill amerikanska etablissemanget gå till krig kan de göra det utan ett sådant spektakulärt terrordåd. De gör ändå som de vill. När de ville gå med i andra världskriget lät de helt enkelt attacken mot Pearl Harbor ske, trots att de hade goda underrättelser om Japans planer. När de ville gå i krig mot Vietnam fejkade man i stället ett nordvietnamesiskt angrepp i Gulf of Tonkin.

En annan teori, som är den jag håller för mest trolig för närvarande, är att terrorattentaten var ett slags test. Amerikas dolda makthavare genomförde en uppenbar, och ärligt talat (medvetet?) klumpig, ”black ops” framför ögonen på det amerikanska folket för att utröna vad reaktionen skulle bli. Kommer folket att resa sig? Ta till vapen? Hålla käften och kolla på American Idol? Det amerikanska folket tog inte till vapen, och något år senare omvaldes George Bush. Om det var ett test misstänker jag att de dolda makthavarna är rätt så nöjda med utslaget. De har bevisat att man kan döda 3000 personer, införa en lång rad sanslösa lagar,  starta krig mot två länder som inte haft något med saken att göra och ändå inte få ett uppror på halsen. När man några år senare presenterar en demonisk demagog som Barack Obama som en ny frälsare sväljer återigen folket betet med hull och hår. Det är en skrämmande tid. Och om nu attentatet var så lyckat så är det nog rimligt att vara orolig inför framtiden. Vad kommer iscensättas i framtiden? Gud vet.

Nåväl, nog talat. Men låt mig bara säga att är det en dokumentär om 11 september man ska se, så är det just denna dokumentär, som i mina ögonen slår konkurrenterna med hästlängder. Regissörerna har lyckats samla extremt trovärdiga vittnen på sin sida, med ett undantag för nobelpristagaren Dario Fo, som ändå mest har en slags utfyllnadsroll. De har också lyckats leta rätt på en mängd fakta som jag inte sett i andra dokumentärer. Se den!

Länkar: IMDB | Rapidshare | Torrent | Google Video